Barnen sover. Tv:n står på. Talang. Tittar jag på talang? Hm. Jag skulle ju kunna byta kanal, om jag kan hitta fjärrkontrollen igen. Den fick fötter åt något håll under den där övertrötthetsfestivalen kallad fredagsmys.
Men det spelar inte så stor roll vad som låter på tv.n. Bara det låter. Det är den här tiden på dygnet som ensamheten gör sig påmind på ett riktigt obehagligt sätt. Så det är skönt om det låter. Något som pratar.
Jag saknar verkligen det där vuxenpratet vi hade när barnen somnat. Dricka kaffe bara för sakens skull.
Det var ju inte så här det skulle vara.
Välkommen till bloggvärlden.
SvaraRaderaAtt blogga tror jag på som ett sätt att få ventilera sina innestängda tankar och känslor. Ser fram emot fler inlägg från dig....
Välkommen säger även jag.Ser också fram emot att följa dina inlägg.
SvaraRaderaHåller med dig om ensamheten. Har fått den vanan att ha på TV:n nästan jämt. Sällskap med röster. Som du säger saknar man det just på kvällarna.
Annica: Hej! Tack. Jag försöker att inte stänga in så mycket, men en del kommer säkert ut den här vägen med.
SvaraRaderaLillemor: Hej! Kul med välkomnande så snart efter start!
Får man anta att även du är efterlevande då?
Ja jag är efterlevande men jag är äldre.Och har vuxna barn. Min man avled i lungcancer åtta månader efter att ha fått sitt besked.Tungt var det då och nu är jag själv drabbad med metastaser i lungorna. Inget bot finns. Bara leva och glädjas för var dag som man får vara med.
SvaraRaderaJag fortsätter att följa dina inlägg och hoppas det går bra för dig.
Lillemor: Usch, vilken pärs! Hoppas du få forsätta glädjas länge! Tack för kommentaren.
SvaraRaderaFin blogg Björn. Ser ensamheten, men också glädjen. Du ger hopp om att livet går vidare!
SvaraRaderaDin blogg kommer jag att följa!! Vilket driv du har, vad stark du är!!
SvaraRaderaJag är oxå ensam med barn men inte pga samma anledning som dig, jag blev "bara" lämnad då min son var 3 veckor.
Stor kram till dig!
"Hopp och kärlek": Tack!
SvaraRaderaFiffi: Hej! Det känns inte som jag har något driv direkt, men allt fortsätter. För att det måste. Känns som om man skulle behöva betydligt mer fart för att få allt att fungera Riktigt bra, men det kommer. Det vet jag.