Jag ska sova!

Uuunderbart!
Jag och fröken E ska inviga nya sovrummet med riiktigt god sömn. Det är inte färdigt ännu, men beboeligt, även för småfolk. Som jag har längtat. Vi bor i HELA huset!
Sömn har det inte blivit mycket med för min del de senaste dagarna. Barnen har varit på äventyr och sovit över på olika håll två nätter nu, så jag har jobbat hårt för att få rummet nästintill klart.
Skönt att ha dom hemma igen. Nu. Nu är det dags!

Svart och smygande

Han rör sig som en skugga. Smyger långsamt och ljudlöst, för att undkomma upptäckt.
I vanliga fall så ser jag bara spåren av dig på det nya soffövereraget. Hårspår.
Men jag såg dig. Idag tog jag dig på bar gärning.
Sofflabrador.
Som du skämdes.

Bör ej användas på ytor som barn kan slicka eller suga på..

Udda varningstext kanske, men lika bra, så ingen målar om leksakerna med Falu rödfärg.
Ännu en dag fylld av snickeri och målande blev det. Sovrummet blev begåvat med ett nytt spröjsat fönster, som förhoppningsvis står emot kyla lite bättre.
Barnen har lekt med farmor här hemma idag med. Läsning, promenad, hallonplockning och tv-spel.
Känns bra att både mor och farföräldrar får lite mer egentid med barnen, och samma för barnen givetvis.

Morgondagen bjuder på shopping av stora mått. Gips, panel, spackel, golv.......mm.
Någon därute med goda erfarenheter av fototapet förresten? Är skapligt sugen på att pröva en vägg.
Gäller ju att det blir ett motiv som man inte tröttnar på för fort bara.
Något att klura på!

Isolering

Jag har nog nämnt att det sker en del renovering här i huset.
M och jag letade hus under ett par års tid, och det var nära affär någon gång innan, men det var inte förrän vi tog C i babyskyddet och tog en kvällstur i bilen förbi det här huset, som det sa klick.
Med ett barn på under året, så känns det så här i efterhand lite tveksamt att ge sig på att konvertera ett sommarhus till åretruntboende. Det kräver ju en del. Inget vatten, avlopp, badrum osv. Köket från -48 var inte direkt bruksskick det heller. Taket sjöng på sista versen och källaren behövde dräneras.
Men det var något med det här stället. Läget, tomten. Här skulle vi bo.

Nu, fem år senare, så håller jag på att isolera det sista rummet på övervåningen. I vinter kommer vi kunna använda hela huset.
Till slut. Vår dröm.

Nu ska jag och C svänga ihop lite chokladkolakakor innan barnens farmor kommer för att leka. Baka is the shizzisell för en 6-åring! Det leder ju dessutom till något gott...

Troll & Ostbågar

Tänk, vad de tycker om den där stunden.
J stod på en stol i hallen för att se veckoschemat lite bättre. Jag hade ju som vanligt glömt att flytta "idag" skylten till rätt dag, och gjorde därför det när jag såg att han tittade.
"Idag är det fredag. Vad händer då?" Längst ner på fredagen är en bild på chips och ostbågar.
J började dansa där uppe på stolen, och fingrade sig under hakan. Tecknet för mys.
Jepp. Även den här familjen är en del av fredagsmysrörelsen.
Det är sällan barnen sitter så stilla, så länge, och faktiskt tar det lugnt. Varje gång.

Idag hyrde jag film, och faktiskt inte Scooby-do eller liknande, utan en film för mig. Det var ett tag sedan.
Så när ostbågedoftande, festissockrade barn hade fått nog av Blixten Mcqueen och däckat, så blev det norska thrillern "Trolljägaren" som drog igång.
Helt ok film, men inget som kommer dröja sig kvar i tankarna direkt. Underhållning för stunden var det dock.

Teknikens under

Om jag ska nämna en sak som gör mig irriterad, så är det teknik som strular, havererat eller bara inte fungerar som den är tänkt att göra. Jag gör nu ett tredje försök att posta ett inlägg från en mobil enhet, och funkar inte den här varianten så går jag åter till den strulande laptopen.
Man blir lagom road när bloggerappen inte bara misslyckas att sända, utan även bestämmer sig för att äta upp halva inlägget och göra resten obegripligt! Stort problem? Nej, knappast. Men en nagel i ögat? Ja!
Så...fingrarna korsade och...

Sommar i p1

Idag fick jag ett lyssningstips i en kommentar av "Fröken Märkvärdig" . Monika Nyströms program som sommarpratare i p1. Hon har förlorat sin man till cancern, och berättar om sin resa genom allt som hänt.
Jag lyssnade på musik för att hålla ångan uppe med golvläggningen, när kommentaren plingade fram i telefonen.
" hm. Det där borde jag kanske lyssna på."
Ner med Spotify och upp med webradion. Och inte blev det så högt tempo på golvläggandet där en stund.
Men jösses. Hon kunde verkligen sätta ord på saker som JAG själv känner, men inte har kunnat uttrycka.
Helt otroligt.
Sätt att tänka och förhålla sig, som är en direkt spegelbild av mig själv.
Givetvis inte helt och hållet, men väldigt mycket.
Deras sätt vara med varandra, vad de gjorde och inte gjorde.
Barnens funderingar och frågor.

Men hon har kommit längre på sin resa än jag.
Att leva, inte överleva.
Det är en vacker tanke, men långt ifrån en känsla för mig.
Men tanken tar jag med mig. Hennes inställning.
Den gav styrka kände jag.


Så där sätt jag med ett måttband i handen, på en trave golvplankor, och lyssnade.

Det var bra. Riktigt bra.
Av henne. För mig.


Och av tipsaren förstås.

Tack.


Den som vill höra programet, hittar det samma här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4548825