måndag 27 maj 2013

Framtiden

Tänk vad tiden går. Dagarna passerar i en vansinnig takt.
Och det som strävas efter är den där framtiden. När allt löser sig.
När man gjort både det ena och det andra klart. När man äntligen kan...ja, jag vet inte? Sträva efter nästa framtid? För hur mycket man än försöker leva här, nu, så hägrar den där dagen som ska få saker att gå smidigare. Bli lättare. Då man ska kunna stanna upp lite mer.

Man kan ju tycka att livets överraskningar skulle skapa någon egenskap, som gör att man lever mer i nuet.
Och det kanske jag har fått? För nog lever vi.
Det här är ju inte bara en transportsträcka. Vi njuter, bråkar, upplever och skrattar. Det finns stunder som kan få tiden att stanna till. En sådan fantastisk glädjekänsla över att vi har varandra. Att våra barn utvecklas och mår bra. Att den där drömmen om att de skulle ha en stor trädgård på landet att leka i, faktiskt är här.

Dåtidens framtid.

Kanske är det just det som det handlar om. Att drömma om nya mål. Att tro på en ny framtid.
Trots alla överraskningar som livet bjuder på.
Det är nog mest känslan av att det går för fort ibland, som spökar. Att det händer för mycket annat, som ska göra att man missar det som är viktigast. Att slitet och strävan ska ta för mycket fokus.







3 kommentarer:

  1. Jag tror att det är en balans - jag tror att man (iaf jag) mår bra av att ha mål, något att sträva efter. Det kan vara banalt "spara pengar till ny tv" eller praktiskt "ta ut examen" eller långsiktigt "när jag blir stor ska jag...". Genom att sätta mål kan man uppnå dem, känna tillfredsställelse i att ha UPPNÅTT.

    Men, och det är ett jättemen, man får inte glömma att leva i vardagen. Se de små glädjeämnena och njuta av dem.

    Tror jag.

    Kram
    Jagvilljagkan

    SvaraRadera
  2. Nog är det så med mål att de driver oss framåt...Men till vad? Förlorade min man för ca ett år sedan och jag gör allt jag kan för att stanna upp och fånga ögonblicket. Men det betyder ju inte att jag inte har drömmar o mål. Men i dag ser de annorlunda ut, mina mål skiljer sig från de som inte gått min väg... Mina är mindre, enklare, mer vardagliga, handlar mer om känslor och min inre sida.Konstigt nog, mitt i skräcken, sorgen och ensamheten har jag ett mer harmoniskt inre, känner mig själv bättre, står upp för den jag är, känner tillit till mig själv,och vågar tro på livet, glädjen och framtiden.Så mitt i bergochdalbanan, så känner jag en ro, planerar för framtiden, på mitt sätt och njuter av den och av att få finnas med.......
    Kram Lisa.

    SvaraRadera
  3. Tänkte hoppa in här och önska dig ett Gott nytt år!!
    Helt ett helt nytt ÅR - nya möjligheter och nya Framtidsplaner kan skrivas.... Hoppas allt är bra! Saknar dig och ditt skrivande!
    /bara blogg läsare Elisabeth W U:a

    SvaraRadera