Jag trodde verkligen att jag hade tappat förmågan att känna på det viset. Det fanns inte med i tanken alls.
Även om det var en kortvarig resa, så var det fantastiskt att upptäcka en sida som jag trodde var förlorad.
Den gjorde mig dock högst medveten om hur otroligt instabil vardagen kan bli när saker förändras. Livet vi lever här, jag och mina små, bygger på struktur. Rutiner.
Allt har byggts upp och ökar i omfång allt efter som tiden går. Mer får plats, mer kan prövas. Men stegen är små.
Jag har verkligen inte kommit så långt att jag kan släppa in. Inte än.
Jag har alldeles för mycket att riskera. Och har inte råd med det.
Det är ensamt, men lugnt.
Åh, jag är där. Ska jag kosta på mig att våga tappa fotfästet, eller bara hålla i vardagens lunk.
SvaraRaderaDu vågade i alla fall pröva.
Kram
Ja, det är ju just det där. Om man nu tappar fästet och snubblar. Trillar man? Vart landar man?
RaderaJag trodde att jag visste alltså. Men om man inte provar, så vet man ju inte..
Skalet runtom blir en sköld, ett skydd mot det som eventuellt kan göra ont. Se upp bara så att det inte stänger ute även det goda. Kan tänka mig att det är svårt att veta vad som är vad, och när det kan vara värt att sänka skölden något. Hoppas du vågar släppa in igen. Livet är fantastiskt, värt att dela med någon. Fortsätt minnas, älska och sörja. Men glöm inte att hjärtat har flera rum, plats för många och massor av kärlek... I de olika rummen kan kärleken se annorlunda ut, och jag har också hört talas om att man kan bygga ut... =) Allt gott till dig, det är du värd! /Pia
SvaraRaderaSkalet är där. Och det måste det vara. Det handlar inte bara om mig. Det vore ju en sak. Men jag ska fungera för barnen. Alltid. Det går inte att chansa med. Inte nu..
RaderaNej, du ska nog inte chansa. Men förhoppningsvis vet du om och när det är dags och det är rätt. Till dess njut av barnen och den fantastiska trygghet ni har i varandra! /P
SvaraRaderaMen så skönt att du vågade prova..........
SvaraRaderaDu har ju fått en "lärdom" och ser dig själv det är stort! Precis som du skriver-det är inte bara du -allt ska fungera. Det kommer det att göra den dagen allt är rätt och ni alla är i en bättre fas. Njut av dina barn och du -du är inte ensam du har dina barn och din familj, släkt och vänner. Det är ju en otroligt stor tillgång. Njut nu av en härlig jul!!
Jo, visst är det en lärdom. Hur väl man än tycker sig känna till hur man fungerar, så kan man ha fel.. Men lär gör man tydligen hela livet.
RaderaJa, vi har ett otroligt stöd. Och jul ska njutas!:)