För det mesta går det ganska bra.
Vi har någon form av fungerande vardag, och gör något av den.
Visst, det är slitigt.
Sena rastlösa kvällar duggar ju inte tätt direkt.
Jag tror de flesta småbarnsföräldrar längtar efter en skopa energi extra, för att orka det där man tänkt.
Och när inte energin räcker till så gäller det att prioritera och be om hjälp.
Men det funkar.
Det går.
Allting fortsätter.
Ibland känns det bra. Till och med riktigt bra.
Barnen verkar må bra, och saker löser sig till det bästa.
Medvind.
Men den finns där.
Smygande och redo att hoppa fram. Som ett nålstick i bröstet.
När hon i bonde söker fru pratade om att kunna dela livet med någon.
Eller när paret med dottern, diskuterade cremé fraiche på Maxi härom dagen.
Det tar så hårt ibland.
Det är inte den där bitterheten, som det var ett tag, utan mer en tomhet.
Jag skrev till någon att det är som om allt tappat färgen.
Och det är nog så.
Jag vet exakt vad du menar. Känner likadant emellanåt.
SvaraRaderaKram Nina
Känner verkligen igen mig. Den där glädjen som känns enda in i hjärtat lyser för det mesta med sin frånvaro. När man hör andra familjer diskutera vardagssaker, eller när man hör hur andra gnäller över småsaker då har man ju lust att kliva in och berätta vad som är värt att gnällas över...kanske är det det som är bitterhet??
SvaraRaderaVill bara säga att en dag kommer säkert du att träffa någon och känna att livet återvänder, även om det gör det på egen hand också, men man behöver vara två... Jag har haft turen och träffat någon som finns i mitt liv, vi delar det mesta tillsammans, konstigt men så skönt! En del kan han aldrig vara med att dela, den delen är min och Thomas del, den kan bara jag kämpa med!
Ta hand om dig!
Jag hoppas att du ska tycka och känna precis som jag, att bloggskrivandet är en ventil och en väg till bättre mående. Jag trodde från början inte att jag skulle kunna må så bra bara av att skriva men så kan det vara. Så fortsätt du också. En dag kommer färgen tillbaka i din vardag och så småningom även glädjen.
SvaraRaderaHöstkram
/Åsa
Kram! Så mycket mer kan jag inte skriva men jag förstår dig så väl hur du menar. /Gina
SvaraRaderaFärgen ja. Den är blek. Poppar upp i en kaskad ibland. Men mest borta. Det är så tomt. Så fruktansvärt outhärdligt tomt. Men ibland så kommer den, färgen. Om än för en kort stund. Du har en gåva i språket. Som lyckas ge färg åt ditt liv. Åtminstonde för oss andra!!!
SvaraRaderaFörstår precis vad du menar. Livet fortsätter och man klarar av vardagen med barnen hyffsat, men det känns som en slags "transport-sträcka".
SvaraRaderaTransport-sträcka mot ett liv med mer färg i - väldigt bra uttryckt.
Lite drygt 5 mån sen nu för mig och hösten har varit tung. Var på semester en vecka med barnen och mina föräldrar och visst var det skönt med sol och bad, men den där familje-lyckan överallt gjorde ont!
Kram från Malin i Gbg