lördag 5 november 2011

Kalasdagar

Det är nu 6 år sedan.
Spänd förväntan. Helt ovetande om hur stort det skulle bli.
Dagen innan ett av livets största händelser.
Vilken känslostorm det blev.


Imorgon fyller han 6 år.
C. Vår största. Vår första.

Idag var det kalas med kompisarna från förskoleklassen.
Som ni nog kan gissa så var det en lugn tillställning, med rimlig ljudnivå och sansade konversationer.

Ja, jag vet. Ironiska generationen. Kan inte låta bli liksom!

Men, men. Alla verkade ha roligt. Alldeles för mycket kakor, tårta och saft.
Leka dansstopp till "Who let the dogs out?" och "Manboy".
Gå ut och möta pomperipossa, som kom med godispåsar från skogen.
Det blev bra.


Förra året gick 5-års kalaset av stapeln, bara två dagar efter C förlorade sin mamma.
Det var otroligt viktigt för honom att det blev av.
Som ett bevis på att inte Allt upphör.
Någon form av normalitet kanske.


Imorgon vankas kalas med släkt och lite andra vänner.
Då ska det bjudas på hembakad tårta komponerad av 6-åringen själv.(med lite styrning;))

1 kommentar:

  1. Jag har aldrig förstått barns fascination med denna förfärliga Manboy... :D

    Vad härligt med kalas!!

    Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste ha varit förra året - eller ens i år. Men jag tror att den där "normaliteten" är rätt så viktig.

    Ta hand om er!

    SvaraRadera