söndag 25 mars 2012

Ensam förälder

Det funkar ganska bra. Kanske ska betona GANSKA lite extra.
Oftast så löser vi det mesta tillsammans, jag och barnen.
Visst kräver det sitt att hålla reda på vildarna, men det går ju.

Men i vissa lägen räcker jag inte till.

Febriga, snoriga, hostande barn som vaknar om varandra hela natten. Som alla vill ligga nära, eller helst på, för att få ro att sova en stund.
Som efter en omgång febernedsättande vill passa på att leka så mycket det bara går, inte med varandra, utan med mig. Exklusivt.
De kräver alla sitt, och inte sällan samtidigt.

Jag vet ju att det går. Det är ingen kris.
De kommer att klara sig fint.

Men det sliter i mig, att inte räcka till.

Det finns inte det där utrymmet för var och en, som individer, i tillräcklig omfattning.
Visst, dagar, stunder, ögonblick, dom finns ju där.
Men jag känner väldigt ofta precis så här.

Jag önskar så, att jag kunde ge er mer.

5 kommentarer:

  1. Hej Björn,
    Huvudsaken är att de får din kärlek och det vet jag att de får i mängder.
    Som ensam förälder känner jag igen det du beskriver och ofta känner att jag inte räcker till men det är kärleken, tålamoden, ömheten, och omtänksamheten: Dessa väger mer i barnens uppväxt. Jag beundrar dig underbara pappa!
    Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker du ska lyssna NOGA till dig själv. Som du själv skriver... du vet att det går, det är ingen kris och de kommer klara sig fint. Just så.
    Du har ju själv svaren. Du är en fantastisk förälder, det har jag i tidigare blogginlägg förstått. Du sätter dina barn främst.
    Däremot har du all rätt att tycka att det bitvis är skitjobbigt, för det är det. Men det gör dig inte till någon dålig förälder.
    Du är fantastisk på att SE dina barn och att LYSSNA på dina barn. Det gäller bara att du själv SER hur fantastisk du är och LYSSNAR på dig själv.
    Kämpa på, du fantastiska pappa.
    // hälsar tvåbarnsmamman som läser och beundrar.

    SvaraRadera
  3. Fina du........
    Dina barn är lyckligt lottade som har dig som pappa......
    Du räcker till mer än vad du anar....

    SvaraRadera
  4. Du är bra som du är,glöm aldrig det.Styrkekramar

    SvaraRadera
  5. oj va jag känner igen mig där. E ida så trött på allt att ja bara känner för att böla. 3st e dom (fast 1 e en lurvig hund i häststorlek) men lika mycke uppmärksamhet, skötsel o kärlek behöver dom iaf. Jag räcker inte till, hur jag än vrider mig :-( o d e just d som gör mest ont, att inte räcka till.

    SvaraRadera