Jag har sakta men säkert fyllt på med saker att göra i vardagen.
Ja, utöver pysslet med att driva ett hushåll med 3 småbarn och hund då vill säga.
Till stor del handlar det om att sysselsätta mig, för att inte stanna upp igen.
Att inte tappa styrfarten på något vis.
Det var ju himla skönt att börja jobba igen.
Få koncentrera sig på något helt annat, prata med vuxna människor om helt andra saker och få släppa den där intensiva kollen man har när barnen kör för fullt.
Att slippa undan från att leva i efterdyningarna av allt, hela tiden.
Men det slår så lätt över.
Det blir så lätt för mycket.
Jobb som upptar tankarna även när man går därifrån och skolarbete som kräver sitt när småfolk sover gott.,
Allt det andra, där på utsidan, börjar ta energi istället för att ge.
Det blir så tydligt sådana här dagar.
En underbart frisk vintermorgon. -19 grader utanför. Barn som äter rostbröd och dricker varm choklad.
Tända ljus och en sprakande kamin.
Helt fantastiskt mysigt.
Och ändå så sitter jag här och funderar på måndagens jobb.
Så nu, när jag står inför möjligheten att få jobba med det som jag drömt om de senaste 5 åren, så tvekar jag.
Kan jag lyckas hålla balansen?
Att inte tappa styrfarten på något vis.
Det var ju himla skönt att börja jobba igen.
Få koncentrera sig på något helt annat, prata med vuxna människor om helt andra saker och få släppa den där intensiva kollen man har när barnen kör för fullt.
Att slippa undan från att leva i efterdyningarna av allt, hela tiden.
Men det slår så lätt över.
Det blir så lätt för mycket.
Jobb som upptar tankarna även när man går därifrån och skolarbete som kräver sitt när småfolk sover gott.,
Allt det andra, där på utsidan, börjar ta energi istället för att ge.
Det blir så tydligt sådana här dagar.
En underbart frisk vintermorgon. -19 grader utanför. Barn som äter rostbröd och dricker varm choklad.
Tända ljus och en sprakande kamin.
Helt fantastiskt mysigt.
Och ändå så sitter jag här och funderar på måndagens jobb.
Så nu, när jag står inför möjligheten att få jobba med det som jag drömt om de senaste 5 åren, så tvekar jag.
Kan jag lyckas hålla balansen?
Den där styrfarten... Känner igen mig!
SvaraRaderaJa, det är inte lätt det där med att hålla balansen. Men det enda tips jag kan ge, och som jag själv försöker följa, är att så fort jag känner att mina barn får betala ett alltför högt pris på bekostnad av mitt jobb så har jag styrt lite "fel". Då är det dags att styra mot mina barn igen. Mitt jobb får aldrig bli viktigare än mina barn. Så resonerar jag. Lycka till och hoppas du hittar rätt balans.
SvaraRaderaDu kommer att hålla balansen. Du är otrolig omtänksam pappa och gör det som är bäst. Sorgen finns för alltid men vi lär oss leva med den. (av egen erfarenhet) Det är svårt att vara ensamstående förälder men du har enorm styrka inom dig.
SvaraRaderaJag önskar dig och barnen all lycka i världen.
Varm vinterkram till dig
Är det yrket du utbildat dig till de senaste åren? Vet att M pratade om det vid flera tillfällen. Hon var väldigt glad över att du bestämt dig för att vidareutbilda dig minns jag. Allt nytt tar naturligtvis mer energi än det vi vet och är vana vid, men på sikt är jag övertygad om att du kommer att hålla balansen! Man måste våga prova! Kanske finns det möjlighet till tjänstledighet där du arbetar nu? Oron för ett nytt arbete och funderingar kring om vardagen kommer att fungera kanske inte känns så överväldigande när du vet att du kan återvända till ditt nuvarande (om det nu är så det ligger till). Lycka till!
SvaraRadera/Annelie
Du skriver så bra! Har läst Jennys blogg och nu har hennes man tagit vid (Jenny dog för drygt en vecka sedan). Kanske något för dig? Vill i alla fall tipsa!
SvaraRaderahttp://lars-restenavlivet.blogspot.com/
Mamma vilja: Ja, nog måste man väl ha den? Min dotter har för övrigt tagit över ditt tidigare pseudo, frk vilja. Av en anledning..
SvaraRaderaAnonym: Jo du är helt på mitt spår. Farligt att stå och väga om man blir lite väl framåt på jobbet. Rätt vad det är så tar det istället för att ge, och det som tas förlorar barnen i slutänden.
Livets vägar: Skönt att det finns de som tror, när man själv vacklar. Kram på dej!
Annelie: Hej! Jobb, skola osv. är en invecklad historia. Det handlar mera om att fortsätta jobba, eller inte, just nu. Praktiskt möjligt val, men vad skulle jag må bäst av?
Sofia: Tack! Har inte hittat till varken Jennys blogg eller hennes mans tidigare. Tillagd i läslistan!
Så det är antingen eller? Jag tror att man mår bäst av en kombination av familjeliv och lagomt mycket arbete. Man är ju inte enbart förälder och har behov av att göra "vuxensaker". Arbetet erbjuder framför allt en social samhörighet som jag tror är betydelsefull i de flesta fall. Det är naturligtvis bara du som kan bedöma vad som är bäst för din familj i nuläget. Inget är ju konstant, prova alternativet som överväger för en tid!
SvaraRadera