fredag 23 november 2012

Uppdatering

Jag har tänkt skriva här ett tag, men har inte riktigt fått orken. Tanken var att skriva det här inlägget för några dagar sedan, men den förlamande tröttheten kickar in precis lagom tills resten av huset tystnar för kvällen.
Jag har haft en rätt tuff höst så här långt. Varken tiden eller energin räcker till mer än det mest nödvändiga. Det går runt, men det blir inte så mycket mer än så.
Vi lever i rutinernas vardag. Mest för att det krävs, för att allt ska funka. Det är inte bara barnen som behöver rutiner och fasta hållpunkter. När orken tryter och jag går över i "limpmode", så går saker på rutin. Lite som autopilot. Saker blir gjort så pass att familjekarusellen snurrar i vart fall.

Hösten har dessutom kantats av en hel massa annat som krävt sin plats. Och med all rätt.
Livet med barn som i vissa lägen kräver mer, kan ibland bli mer än lagom intensivt.
Äldste bror bland barnen fick i slutet av sommaren diagnosen Aspergers syndrom, vilket gav förklaring på en hel del av de anpassningar som krävts kring honom.
Skönt med något handfast att arbeta utifrån. Att få lite mer konkret hjälp med att hitta bra lösningar.
Även om kontakten med BUP utöver Hab-möten, läkarbesök, tandläkare, optiker, höftröntgen, utvecklingssamtal osv. osv motsvarar heltid ibland, så är det otroligt skönt att hjälp och stöd finns att få.

4 kommentarer:

  1. Jag kan inte riktigt förstå och sätta mig in i allt det ni går igenom, men jag imponeras och gläds över att du tar dig tid att dela med dig av din vardag här på bloggen. Som jag skrev till dig på mailen - din blogg har betytt massor för mig. Skönt att höra att du och barnen får stöd och guidning - livet med Aspergers kan vara komplicerat mellan varven, men ni kommer att fixa det! (Är själv inne för en resa på BUP med min snart 15-årige son och längtar efter något som kan underlätta hans vardag.)

    Hoppas du hinner med dig själv på något sätt i vardagen också! Glad att du är tillbaka här på bloggen! /Pia

    SvaraRadera
  2. Kul att se ett livstecken :- )

    SvaraRadera
  3. Mitt i allt kan det ju vara skönt att få en diagnos-inte för diagnosen i sig utan för att den kan ge en inblick i hur man kan hantera ditt barns situation. Allt för att barnet ska få det så bra det bara går och utvecklas utifrån just sina kunskaper och erfarenheter...
    En del kommuner har ibland också lättare att tillsätta ev assistenter eller resurser i skolan om det skulle behövas. Hoppas nu att ni får en lugn tid och orkar kämpa vidare! Massor av styrka till dig och din familj! Mariab

    SvaraRadera
  4. Tack allihop. Ja, diagnosen ger helt klart mer möjligheter. Anpassningen i skola och här hemma är ju lättare att finslipa när man får den hjälp som går. skönt!

    SvaraRadera