söndag 10 mars 2013

Läget i vårvintern

Samtidigt som vintern är en skön och otroligt vacker årstid, så är det ändå en tid som är kopplad till allt som hänt. Det var den första tiden efter.
En riktigt kall och bister vinter. En lång vinter. Och hur fint jag än tycker att det är ute, så ligger det en mörk slöja över allt. Känslan är närvarande, oavsett om jag tänker på det eller ej.
Det ska faktiskt bli skönt att få lite vår snart igen.

I bästa småbarnsfamiljestil har vi avverkat kräksjuka, influensa och allsköns bakterier sedan nyåret. Men tappra barn repar sig mellan varven och vi får faktiskt komma iväg till våra skolor och förskolor i lite sammanhängande perioder. Själv har jag det ganska så hektiskt med att slutföra det som behövs innan sommarens examen. Det ska bli riktigt skönt att få komma ut i skogen på riktigt igen, när det är färdigt. För ja, jobb har ordnat sig på bästa vis tänkbart!
Jag längtar verkligen efter sensommardagar i skogens skugga. När skogens guld börjar krypa upp ur mossan. Dofterna, tystnaden.

Kan tänka mig att en del hänger ihop med den där känslan av att inte riktigt få någon tid själv. Så fort barnen är i skola/förskola, så är det ju något som ska göras/lösas/läsas/skrivas. Och passning för alla barnen samtidigt, bara för att, vet jag inte riktigt när jag hade senast. Ibland är det svårt att inte få koppla bort helt.
Det går. Och det går för det mesta bra. Men det gäller nog att hitta sina stunder att andas. Fylla kroppen med ny energi.

Jag tror och hoppas att jag har lyckats bli lite flexibel med vad som måste göras i vart fall. Ibland kan de där tankarna om hur saker ska gå till, ställa till det mer än man orkar själv.
Man måste släppa taget om en del göromål om det finns möjlighet. Göra det lätt för sig, på riktigt.
Visst är det skönt att "lyckas" genomföra alla sysslor, men det är ännu skönare när man kan släppa spärren och inse att det ibland får vänta till imorgon. Prestationspressen man lägger på sig själv är ju inte rimlig i vissa fall. Stort som smått. Är det slut på energi, så ta hjälp!(note to self)
Eller helt enkelt skjut på det om det är möjligt. Eller inte göra det alls?
Man måste ju fråga sig själv vad som är möjligt ibland.



3 kommentarer:

  1. Många kloka och tänkvärda tankar du delar med dig av.tack för dom.ha en bra vecka barnen och du/linda

    SvaraRadera
  2. Kan tänka mig vilken press ni går igenom, sjuka barn -tar ju alltid lite tid av det man tänkt göra....Att sen slutföra studier i samma veva-det är mycket det!!
    Men snart kommer våren ordentligt och det efter längtade ljuset blir ännu starkare...
    ( som ung upplevde jag aldrig att mörkret var något speciellt-men nu förtiden så bannar jag mörkret och längtar efter ljuset.....) Hoppas ni alla får vara friska nu och att du hinner avsluta dina studier enligt den plan du har....
    Lite damm i hörnorna har ju ingen dött av-det var ett uttryck min gamla moster alltid sa...hon tittade hellre på sport, eller spelade på sina instrument....

    SvaraRadera
  3. Hej Björn,
    Irrade in mig här när jag googlade ensam förälder. Är det själv o har en lite jobbigare period just nu, krafterna finns bara inte där, o jag försöker hitta lite tips o styrkande läsning.
    Fin blogg du har,ska läsa mer när ja får lite tid över

    kram

    SvaraRadera